Bebisbloggen

Jag håller på att dö. Rent ut sagt. DÖÖ .

Jag vet inte om jag orkar en enda dag till med denna smärtan.

Det gör ont när jag går, står, sitter ligger , hursomhelst. Det gör ont HELA tiden och det känns som om jag ska gå sönder varje gång jag rör mig.

Ja. Nej. jag vet inte. Det är inte synd om mig. Jag är bara jääävligt irriterad över hela situationen kan jag berätta.

Jag förstår inte hur jag ska klara av att jobba egentligen men jag har heller inget val.
Det får bli att ringa sjukgymnasten på måndag. men jag vet inte vad hon ska göra åt saken iofs.
Hon sa bara: ring om det blir värre. Nu har det blivit värre ungefär 10000 gånger sen jag va där sist.

Men dumma, dumma mig som är så jävla dum.

Jag undrar hur det ska gå att åka upp till ullared i februari. Antagligen kommer det inte gå. Men jag vill ju (eller vill o vill man vill ju vara ekonomisk) upp där och börja handla lite till bebis.


Nu har jag vänt mig helt. Idag kom jag fram till att jag ska se fram emot förlossningen. Det betyder ju att då är det snart slut på denna smärtan iaf.

Och efter förlossningen så får vi träffa vår bebis. Och den får träffa oss. Jag tror den längar väldigt mycket.

Jag längtar väldigt mycket i alla fall. För jag vill inte vara gravid längre.