Bebisbloggen

Nu har jag beställt lite kläder från ELLOS. Det lyckades till slut. Jag hoppas de har bättre kvalité på babykläderna än till vuxna. Både jag och Jerry har blivit missnöjda med dom så jag har inte beställt dår på flera år.

Men nu gjorde jag det. Det blev totalt 4 byxor och 4 bodys och 2 pyjamas.

Vi tänkte inte köpa mer kläder nu innan bebis kommer. Kanske ska vi hitta några "finkläder" den kan ha om vi får besök eller om vi ska bort. Men det är ju något jag har tid att leta efter innan bebis kommer.

Jag trodde jag skulle bli helt galen och vilja shoppa loss till bebis efterosm jag älskar att shoppa. Men det känns för mig så trist att veta att de växer så snabbt, och därför inte lönt att köpa massa kläder.

Det kommer bli mycket roligare sen när de växt till sig. Hehe.

vi har i klädesväg:

tröja strl 50: 1 st
byxa strl 50: 1 st
Body strl 56: 8 st
Byxor strl 56: 6 st
Pyjamas strl 56: 4 st
Body strl 62: 3 st
Byxa strl 62: 1 st

Vi har inte köpt nåt alls i minsta strl. Väntar och ser hur det ser ut efter tillväxtultraljudet. Då får man (om ja förstått d rätt) en födelsevikt på bebisen och då vet man på ett ungefär hur stor den är när den kommer ut. Tror jag.
Sen ger vi lite utrymme till släkt och vänner att köpa i minsta storleken om de vill det så att bebis hinner använda kläderna.
Annars hoppas jag att kläderna i strl 56 passar typ direkt.. annars sitter vi här i klistret.. Hehe.

Oj jo självklart ska vi köpa ytterkläder, strumpor och mössor till bebis.. o kanske nån tjockare tröja.. vad vet jag.  men det glömde ja skriva.. så ni inte tror att jag inte visste att man skulle ha det :D

Nu ska jag spana runder på allt annat än saker till bebis.

Jag blir tokig. Vi var en tur på Nova i fredags. Jag höll på att dö av smärta. Och då överdriver jag inte.

Jävla, jävla fglossning.

Nu börjar jag allvarligt tveka rejält på om jag kommer klara av att åka till Ullared. Jag är en person som biter ihop och står ut, gärna kör på lite extra även om jag inte borde just för att visa att jag minsann inte är klen.

Men nu är jag fanimej inte stor på jorden. Och att åka till Ullared kommer bara bli jobbigt. Jag avskyr Ullared redan som det ser ut nu. Och gå där med foglossning är då inte att föredra.

Sen ska man ju ta hand om sig under sin graviditet. Och inte utsätta sig för sånt som gör att det blir värre.

Så jag velar. Samtidigt vill jag ju gärna upp där och fynda och handla blilligt till vår lilla bebis.

Ja. Iaf så fick jag ett mejl från ELLOS där de påminde om rean som tar slut imorgon och jag hittade rätt så snabbt billiga kläder till bebis. Men internet strular och inget går som jag vill.

SÅ inte ens från en stol kan jag fixa saker till bebis.

Jag blir allvarligt knäpp snart och jag orkar fan inte mer. Så mycket man måste ha och jag har verkligen ingen aning om var jag ska börja...

Kan någon säga vart jag ska börja?

Oj vad konstigt inlägg.. Mitt huvud fungerar inte.. Har knappt sovit något och detta är min andra natt på jobbet nu. Huvudet värker och ja... jag är trött..

Nu ska jag försöka hitta andra bra sidor som kanske fungerar som kan ge mig billiga saker.

så sjukt irriterande. Vaknade för att ja behövde kissa vid 3tiden och sedan gick det inte att somna. till slut gick jag upp och la mig i soffan. Bebis var vaken den med. Sparka och hade sig. Jag slumrade till lite då och då men somnade inte helt igen.

Så kan det gå. Börjar kännas nu att man är gravid. Magen ivägen nästan hela tiden och att hitta en skön ställning att sova i är ett minne blott.

Jag önskar att jag var fullgången nu och att bebis ska komma ut. 10 veckor kvar bara.. Snart så ligger jag och skriker att jag önskar att jag aldrig blivit gravid.. hehe.


Nej det ska bli skönt att slippa vara gravid. Jag är riktigt trött på det. Tur man inte är en elefant. De är ju gravida sjukt länge.

jaja.. nu vila på soffan en stund.

Idag är det en ny vecka. Denna veckan har jag på något sätt strävat emot. Vecka 30. 10 veckor kvar.

Det är en vecka då man har graviditetens slut mycket nära men ändå så att det känns långt ifrån på något sätt.
Jag känner att det närmar sig med stormsteg fast än så känner jag att vi har massa av tid att ordna allt som ska fixas.

Igår på föräldragruppen såg vi förlossningsfilm och amningsfilm. När man såg alla föräldrar med sina små bebisar så kände jag en enorm längtan tills vår lilla bebis vill titta ut och hålla oss sällskap här hemma. Bilda familj med oss.

Hur mycket bebis än kommer att skrika och vara vaken så längtar jag.

Vi satt igår och skrev en lista på saker jag ska handla i Ullared när jag ska upp där. Minska ner listan rejält. Endast det nödvändigaste ska handlas.

Har massa jobbfix att fixa med nu så bäst jag sätter igång.


Ha en bra dag alla

Allt såg bra ut både för mig och bebis. Bebis är livlig och den sparka barnmorskan när hon skulle känna på magen.
Sen när vi lyssna på hjärtljuden så fick den hicka. Bebisen alltså. Inte barnmorskan.

Sockervattnet var inte alls räligt. Alla bara ljuger. Det smakade till och med gott halva glaset, sen var det mer som att dricka något fast man egentligen inte alls vill. Men inte äckligt.

Ingen diabetes så långt ögat kunde nå. Skönt det.
Magen växer på bra och vi fick hem information om förlossning etc. Börja knåpa ihop en förlossningsplan. Hon tyckte det kunde vara bra att jag skrev till det där om att jag är rädd att jag drabbas av panik. Jag har lätt för det när jag inte har kontroll över en situation. Vilket jag inte kommer ha när jag ska föda.

Förhoppningsvis kommer det gå bra. Kanske är Jerry som springer runt i panik istället för mig. JA, nån av oss måste iaf behålla lugnet.

Ja. Idag pratade jag även med försäkringskassan. Första gången jag ringer till dom och jag förväntade mig värsta långa väntetiden och massa klödd om att "nej vi har inte fått dina papper men det är inte vårt fel blablabla" men jag kom fram direkt och hon jag pratade med tog mitt personnummer och gav mig den informationen jag ville ha och att de även skickat ut papper den 20 januari, så jag borde ha dom vilken dag som helst.

Jag hoppas att de inte ljuger för mig för då blir jag ju ledsen.

Ja. Såna här dagar borde firas med en shoppingrunda, men det ska jag nog låta bli.

Imorgon klockan 8.00 ska jag vara hos barnmorskan och göra sockerbelastning.


Snacka om att jag kommer att ha diabetes till tusen. det känns som det iaf. att ja säkert har åkt på det.

mohaha..

no more sugar for me. bäst jag äter lite choklad idag då.

Igår fick jag finfin present av Sanna. En sådan "present i förskott för magen". urgullig body och byxa och så en suuuupermysig filt. Tack tack tack :)

Det var kul att få något med lite färg på. Bodyn e vit med ränder på i olika färger. Jag blev ju lite besviken när jag inte hittade något i massa olika färger när jag var och kollade.

Bebis garderob växer alltså och blir större och större, jag blir större och större, allt kommer närmre och närmre.

Nu har vi båda börjat "ångra" oss. Alltså inte ångra oss men vi känner att det hade varit kul att veta könet. Det är så lång väntan. Tänk så mycket mer verkligt det kanske känns när man får höra: Ni ska få en dotter/son.

Jag blir dessutom lite rädd. För många säger: Det blir en pojke. Och jag försöker sluta tänka på det. Men det sätter sina spår. Jag börjar ju tro att jag "känner på mig" att det är en pojke. Innerst inne känner jag inget sånt alls.

Så himla dumt menar jag, att gå och inbilla sig att man känner på sig att det blir en pojke, för alla andra ska vara "smarthuvuden" och måste säga vad de tror det ska bli. Hur kan de egentligen veta? OM nån ska känna det på sig så är det väl ändå jag?

Jag ställer in mig mentalt på att få en pojke, och så får jag en tjej. Det blir ju fel då.

Jag har hört om folk som har tagit reda på könet, köpt massa saker och spikat namn och allting, och ut kom det "fel" kön.

Som det känns så känns det som det kan bli vilket som. Men för att sllippa känna sig dum för att inte jag kan känna det på mig så svarar jag "jag tror det blir en pojke" för det är vad folk trycker in i mitt huvud.

Jag ska ändra mig från och med nu. Jag tror det blir en flicka.

Igår satt jag och My och spanade på först mammakläder, sen babykläder och sist skor till oss själva och kläder tills man blir smal ..

Jag vägde mig igår dessutom och min vikt har nu stuckit iväg liiiite till uppåt. Tyckte väl jag börja känna mig tunger och lite rundare om röva o i ansikte.

Men barnmorskan lär bli glad och jag har inte sån panik ändå. Än. Beror ju på vad som står på vågen nästa vecka :)

hehe.

Nu ska jag fixa inför kvällens besök. På med musik så att bebis kan skaka loss medan jag lagar mat.

shiit.. skrev jag igår att det var ny vecka?

Alltså vecka 29 (28+0) igår??

Så är det iaf.

Nu kommer bebisen snart. Hoppas vi hinner fixa allt innan bebis tittar ut. Som ett sovrum hade ju inte varit helt fel att ha. Just nu sover vi i rummet som ska bli bebis rum i framtiden. I vårt rum står där massa saker. Det ska renoveras. Vi får börja med det snarast.

Jag kom på igår att jag vill ha en fåtölj med. Jag har ingen aning om vart jag vill ha den. Men det slog mig att det har man väl när man ammar? En amningsfåtölj? haha..

Iaf. jag ska ha en har jag bestämt. Den ska vara skön och BARA min :)

Igår handlade jag massa kläder till vår lilla bebis.

Det kändes inte konstigt. Vet ni varför? För det kändes som jag köpte kläder till någon annans bebis.
hmm.. undrar när jag ska fatta att detta är på riktigt?

Jag sitter här och njuter. Njuter av att inte vara kissnödig. Vet ni när det var sist? Över en vecka sedan. Jag har alltså gått och varit kissnödig i över en vecka. Underbar känsla.  Jag kan slappna av.

Så jag firar med oboy och rostade mackor till frukost.

Här är en sak jag köpte till bebis igår:


resten får ni se en annan dag.

Imorgon är det ny vecka igen. Det går snabbt nu.

Idag ska jag köpa minst en bebisgrej. Det har jag lovat bebis. och mig själv.

Hoppas jag kan hitta något jag tycker om. Det här kommer bli första saken jag köper till vår bebis. Ja förutom sängen då. Men jag menar klädesplagg eller så.. usch ja.. spännande.

håll tummarna :D

Bebis har låtit mig sova idag. Tack för det min lilla bebis.

Nu är den vaken.


86 dagar kvar till BF. Sjukt.

Idag har jag spikat ett datum då det fasanfulla Ullared ska besökas. Jag känner att det egentligen är alldeles för mycket folk och promenad för min del men när jag var där sist så tittade jag lite på saker till bebis och det fanns ju hur mycket billigt som helst. Ja, av det man behövde alltså . Hehe.

Tänkte köpa lite kläder i de första storlekarna. Men jag undrar hur mycket man behöver av varje?

Jag menar bebis växer snabbt i början, men sen så kräks det och spills och bajsas och kissas och ja. Allt vad det är.

Så om man inte vill överköpa sig, men inte heller tvätta för mycket. Hur mycket av varje?

Ja, sen vet jag inte så mycket mer man kan handla där. Eller just det. Söta Jessica som gav mig sin lista, sa nog att plastad frotté kunde man köpa där.

Ja hur som helst så ska det bli lite spännande att handla till bebis. Även om jag fortfarande inte kan begripa att den där i magen som sparkar och har sig ska komma ut och jag ska bli mamma.

Jag funderar på att möta Jerry på halva vägen lite på tal om något helt annat. En Hokuspokusstol i vit är inte heller så fel. Vit med röd sits. Men en sådan stol ska jag ha iaf. Men den behövs ju inte köpas nu.


Sen har vi helt plötsligt inte några namn till vår bebis heller.

Frank är tydligen helt uteslutet. Jerry totalvägrar och det kvittar att jag säger: kom med nåt annat då annars får du fan acceptera det.
Men när han sa till mig att han verkligen inte kunde se sitt barn heta Frank så jaa.. det är ju hans barn lika mycket så..
Vi har några tjejnamn. Inga killnamn. Tjejnamnen är ju inte heller alls spikade men jag har iaf några jag gillar.

Jag kan heller inte förstå såna som vet vad deras barn ska heta innan det föds. Lyckost dom liksom .. Inte behöva gå och undra.

Vi undrar inte så mycket. Vi förlitar oss på att barnet kommer se ut som ett namn.

Den kommer säkert ut med namnet skrivet i pannan. Och vad glad jag blir om det står Frank då. Hehe.. Eller njae.. inte om det blir en tjej iofs.

Oj vad hoppiga mina inlägg i denna bloggen blir. Men ja. ni fattar. Mina tankar snurrar hejvilt när jag väl sätter mig ner och tänker på det som komma skall.

jag har som tur väl är fortfarande förmågan att "koppla bort" och känna mig som vanligt. Jag tänkte försöka göra det så länge som möjligt. Man vill inte förlora sig själv på vägen här.

Nu ska jag se gossip girl och gråta över alla deras snygga kläder.

Valde en sak att göra nu när jag jobbar natt. Det är att viktnoja och bestämma mig för hur mycket jag ska väga när bebis är ute och jag kommer igång med träning.

Alltså mitt mål.

Känns bra. Jag hoppas att det inte kommer ta för lång tid bara innan man får börja träna?

När får man börja träna efter en förlossning?


Om man ammar dessutom.

Jag tror nämligen (har fått för mig rent från luften) att ju längre man väntar med att träna bort kilona destu svårare blir det. Liksom att de biter sig fast i en.

Jag blir lite galen på mig själv. Herregud liksom jag har gått upp 2 ynka kilon och har 12 veckor kvar. Jag lovade mig själv att tillåta mig gå upp 12 kg utan att bli tokig.

Men nu när vågen står på +2 känner jag att det är inte okej.

Borde jag inte bara ge mig snart??

Jag håller på att dö. Rent ut sagt. DÖÖ .

Jag vet inte om jag orkar en enda dag till med denna smärtan.

Det gör ont när jag går, står, sitter ligger , hursomhelst. Det gör ont HELA tiden och det känns som om jag ska gå sönder varje gång jag rör mig.

Ja. Nej. jag vet inte. Det är inte synd om mig. Jag är bara jääävligt irriterad över hela situationen kan jag berätta.

Jag förstår inte hur jag ska klara av att jobba egentligen men jag har heller inget val.
Det får bli att ringa sjukgymnasten på måndag. men jag vet inte vad hon ska göra åt saken iofs.
Hon sa bara: ring om det blir värre. Nu har det blivit värre ungefär 10000 gånger sen jag va där sist.

Men dumma, dumma mig som är så jävla dum.

Jag undrar hur det ska gå att åka upp till ullared i februari. Antagligen kommer det inte gå. Men jag vill ju (eller vill o vill man vill ju vara ekonomisk) upp där och börja handla lite till bebis.


Nu har jag vänt mig helt. Idag kom jag fram till att jag ska se fram emot förlossningen. Det betyder ju att då är det snart slut på denna smärtan iaf.

Och efter förlossningen så får vi träffa vår bebis. Och den får träffa oss. Jag tror den längar väldigt mycket.

Jag längtar väldigt mycket i alla fall. För jag vill inte vara gravid längre.

Oj. Det kan inte vara allvar. Redan?? Känns som igår jag gick in i vecka 27. Jaja.. V 28 here I come.

Halsbrännan tar kål på mig och bebisen verkar ha ett obefintligt behov av sömn. I alla fall så sover den inte många minuter åt gången, eller så är den sjövild även när den sover?
Bebis väcker mig mitt i natten (när jag väl har somnat trots sparkar och halsbränna och mage i vägen) av att röra sig precis som den har panik och vill ut genom huden. Eller ja, den sparkar hejvilt.

Det bästa är när den kittlas. Jag har ingen aning om vad den gör men kittlas som fan gör det i alla fall. Tänk er at någon kittlar er på insidan av magen.

Hur sjukt är inte det liksom?

Det är kul på något sätt att den känns så mycket. Man behöver inte vara superorolig för att den inte mår bra. Som barnmorskan sa: Ett slags kvitto på att den har det bra

Det här man har läst att barnet ska bli lugnt när man klappar magen eller så stämmer inte på vår unge. Kanske kopplar den inte? Är det nåt fel då? Men den svarar nog när man rör magen när den är stilla. Men det är så sällan så när det väl är lugnt i magen vill jag ju inte störa :)

Vi var förresten på föräldrakurs igår. Det var ju inte så speciellt bra kan jag ju tycka. Det bidrog med ännu mera rädsla och panik över vad som komma skall. Det lugnade inte mig ett skit. Jag var rent ut sagt gråtfärdig när vi gick ut därifrån.
Sen var det lite kul med (okej jag fick verkligen hålla mig för skratt för att inte asgarva) när de simulerade värkarbete eller vad det skulle kallas och sitta och andas. Men det hjälper ju.

tror bara inte jag och Jerry kommer sitta hemma och träna på att kolla varandra i ögonen och andas. Hehe.

Men det hade kanske varit bra att göra det.

Nej hejdå för denna gången.. Väldigt flummigt inlägg



ps: fortfarande ingen bristning, men jag bara förväntar mig att det ska komma en när som helst. Typ varje gång jag råkar sträcka mig för mycket eller så..

Haha.. det blev en pyttebild.. Men jaja. bara för jag tog med mobilen och skickade den till facebook och tog den därifrån.
Kan ju inte lägga över några bilder från kameran på jerrys bärbara då han inte har nån kortläsare eller vad det heter och sladden till kameran ligger nånstans jag inte vet.

Har fått en lista av underbaraste Jessica idag. På saker som hon skulle fixa inför hennes prins ankomst. Den låter faktiskt rätt så bra och verkar matcha vad vi behöver.

Nu har jag fixat så mycket bebissaker (även massa papper med fk som ja skickat in) så nu orkar ja inte tänka på bebis mer. Ska bädda ner mig i soffan och bara vara jag för en stund..

YEAH RIGHT säger bebis och börjar kicka igång värsta festen i magen.. kul

Hör ett konstigt ljud från barnvagnen.

En katt som bäddar. Lyfter försiktigt på "skyddet" och vem ligger där? Ester.

Vagnen är liksom inte ens vår än. Den har stått där i 10 minuter och hon har redan lagt beslag på den som sin nya sovplats.


Fuck.

Och nu var hon där igen.

Fram med vattensprutan och försöka få henne att fatta att vagnen är tabu.

Just nu står det en barnvagn i vår hall. Jag och Signe tittar på den med stora ögon och undrar vad den gör där.
Vi ser dessutom lika rädda ut.

Barnvagn. Vad tittar man på?
Ja, den hade några småskavanker som inte syns om man inte vet om det. Färgen är en helt vanlig färg och allt är funktionsdugligt.
Däcken hela och handtaget justerbart eftersom vi är lika långa. Hjulen är 4 stycken fasta. Det är en hårdlift i och sittvagnen under.

Jaha? Jag tycker nu att handtaget ser snett ut, men när jag kör den känns det bra. Kanske det ska vara så?

När jag provade köra den var det mycket gung och jag "Oj den är ju vinglig" Då skrattade hon och sa att så ska det vara. Jag förstår nu. Svikt. Inte en stel vagn. Känns lätt och mysig och köra.

Pris? 1000 kronor. Allt ingår. För mig låter det kanon. BRIO.

Ska vårt barn ha den vagnen? Ska vi köra runt med den barnvagnen med vårt barn i?

Shit?!?!! Ska vi ha barn?

Ja alltså panik panik och åter panik. Allt snurrar. Just nu med barnvagnen ståendes i hallen känns det plötsligt så verkligt. Och bebisen sparkar för fullt där inne. Som att: Oroa dig inte, det kommer gå bra, jag kommer ändå inte vilja ligga i vagnen ändå, jag ska bara skrika och bäras. Som du när du var liten"

Signe står nu och luktar på vagnen. Väldigt skeptisk. Men hon skäller inte på den. Vilket är skönt.

Nej. Vi är helt knasiga som skaffar barn. Verkligen superknasiga. Men skit i det.

Vi köper vagnen..Bara Jerry godkänner den först.

Var fäster man lattehållaren?

Ja ny vecka idag . Jag har försökt att lägga upp infon som jag brukar. Men min dator är sönder och jag sitter nu på Jerrys bärbara dator men det vill inte fungera att ladda upp bilder så det får vara så för denna gången.

Vi börjar hur som haver få lite småpanik. 97 dagar var till BF. Vi har fortfarande inte förstått att vi ska ha barn.
Det går bara inte in i huvudet.

Men den sparkar och har sig som bara den. Magen hoppar och det ser (och känns) helt sjukt ut.
Jerry tycker också det känns äckligt.
Det är vår bebis där inne. Den ska komma ut. Den ska hänga oss i hälarna resten av våra liv.

Haha..

Jag börjar bli lite småstressad över alla bebissaker vi behöver. Så på söndag ska vi titta på en vagn. Jag hoppas den blir bra. Vi måste nämligen börja vänja Signe vid vagn då hon hatar vagnar lika mycket som hon hatar andra hundar.

Det ska bli kul att se hur det ska gå. På tiden att hon lär sig att barnvagnar inte är farliga. För annars blir det synd om henne då den kommer vara runt henne väldigt mycket.

Sen är det bilbarnstol och ta reda på om vi kan koppla ur airbagen så vi kan ha den i passagerarsätet. Jag har ingen lust att köra med bebisen i baksätet när jag är ensam. När vi ska med båda två sitter man ju självklart bak med bebis..

Skötbord har vi haft på tal några gånger men ja.. Känns som det är något nödvändigt ont som vi inte har plats för nånstans. Speciellt eftersom vi inte har prioriterat att göra ett barnrum eftersom bebis ska bo i vårt rum ett tag.

Sen e det ju massa täcken och filtar och bröstpumpar och kläder och skit och mög.. jag har inte en aning om vad som behövs.

räcker inte en filt och en patte liksom för att göra ungen nöjd? Egentligen. (och självklart en rosa hokuspokusstol och en "hello I'm awesome"-body och de sötaste strumporna ever)

Godnatt nu.

Läsarfråga:

alltid mys m bmbesök. vem går du till? och hur mkt har du gått upp? (om man får fråga?) kram

Jag går i Eslöv. Hon heter Annelie tror jag. Är superdålig på namn. Men hon är väldigt mild och trevlig och jag känner att jag kan vara mig själv med henne och ställa alla frågor. Även pinsamma.

Började graviditeten med att gå ner 5 kg pga kräkningar och illamående. Sen gick jag sakta upp till -1kg. Sen låg jag +-0 massa veckor. Och nu ligger jag på +1 kg. Eller 1.5 kg.

Alltså det beror ju på hur man ser det. Jag räknar ju med att jag har gått upp 1-2 kg. Det verkar barnmorskan med göra. Men om man räknar med de - 5 kg så har jag ju gått upp 6 kg.

Fast vi räknar ju från startvikt och sedan upp.

Det där med vikten är ju väldigt jobbigt. Jag vill verkligen inte gå upp över huvud taget. Jag förstår att jag måste. Än har jag endast gått upp vad graviditeten väger. Sen har väl brösten nån del i det hela med kan jag tänka .

Men jag har haft/har mycket viktnoja och kommer förmodligen alltid ha det. Jag har den senaste tiden valt att verkligen strunta i vågen och känna efter hur jag mår. Men innerst inne mår man ju skit över att man inte bryr sig. Man borde bry isg.. och bla bla bla bla.. never ending story.

Min största mardröm är att bli fet. Så jag tror inte jag kommer tillåta mig själv det. Trots gravidiet. Jag önskar bara att jag låter det ta den tiden det tar innan man kan komma igång o träna och så..

Jaja.. jag vill inte va tjock. Jag vill inte få hängbröst. Jag vill inte få bristningar  och jag vill absolut inte få större fötter efter graviditeten.
o

Igår va vi hos barnmorskan. Hon mätte magen, tog blodprov och lyssnade på hjärtljud.
Allt såg fint ut.

Mitt blod är negativt, så barnet måste med ha negativt annars blir det fel. Nåt sånt där. Så de skulle kolla det.

Mitt järnvärde var 150 (!) Hur sjukt är inte det? Hon sa att man får tillskott om man ligger under 60. Så det var hur bra som helst.
Jag och Jerry satt som två frågetecken och så sa Jerry: Hur fan kan du ha så bra järnvärde?
På det svarade jag: Ja, det är väl de två ärterna du slängde över på min tallrik för nån vecka sen som gjorde susen.

Skönt var det i alla fall att slippa.

Måttet på magen var 24. Normalt sa hon. Jag klämde ur mig: Ja det är väl 24 cm fett som växt ut. Hon: Nej här är bara bebismage.

Såå HAAA.. in your face Jerry.

Som vanligt kommenterade hon min viktuppgång med: Det var inte mycket. Men hon fyllde även i att så länge jag mår bra och äter som jag ska och bebis verkar må bra så är det ju ingen fara,

Berättade även om att det ibland känns som jag "läcker vatten" eller vad man ska säga. Så det fick jag instruktioner på nu hur jag ska göra om det händer igen.

Och att jag får "mensvärk" och ont vid sammandragningarna var ju inte så bra heller. Var till att inte överanstränga mig. Jag skyller allt på vår underbara hall.

Men som sagt. Bebis mådde hur bra som helst och den är livlig.

Imorgon är det ny vecka (ja igen) och snart sitter vi här med ungen och undrar var fan tiden tog vägen ?

För vi har fortfarande inte köpt mer än en säng. hmm.. dax att shoppa kanske?