Det var en morgon i juli, jag tror det var igår...

Jag är så dålig. Här kommer jag och börjar blogga och tror att alla känner mig.

. Fel .

Ni ska självklart få lite fakta så att ni som e sugna kan hänga med.

Ålder: 23 år (helst vill jag vara 21)
Civilstånd: Sambo med Jerry
Djur: 1 hund (Signe) 1 katt (Ästår)
Jobbar: personlig assistent (vaken natt) + arbetsledare
Hobby: Shoppa (skor speciellt, lovar ja ska räkna dom en dag och berätta hur många jag egentligen har), fika, träna, äta kakor (ja, efter träning smakar kakor speciellt extra gott)

En helt vanlig morgon kan se ut så här:
Vaknar av att Signe springer runt med sitt alldeles för stora ben så det dunsar in i alla möbler. Jag tänker för mig själv att det där måste hon göra med flit. INGEN hund kan vara så klumpig. Samtidigt vaknar Ästår och börjar jama efter mat och uppmärksamhet. Jag nyser. Jävla allergi muttrar jag mellan nysningarna. Att vara allergisk mot katt är väl inte det ultimata när man har en. Men vad ska man göra åt saken?
När jag väl orkar sätta mig i sängen så blir Signe om möjligt ännu mer galen. Hon vill verkligen ut så jag drar på mig första bästa kläder och kliver in i ett par nertrampade skor.
Signe släpper sitt stora ben med en duns i golvet. Jerry vaknar till och säger argt: Hundjävel, lugna ner dig.
Jag ler lite eftersom Signe inte bryr sig. Hon kommer fram till mig och ser så där söt ut som bara hon kan. Så går vi ut.
Jag tänder en cigarett och Signe kissar. Vi lunkar fram sakta och jag hinner att fundera på livets alla meningar. Hon lägger en bajs och jag plockar upp det utan att egentligen reflektera över att det faktiskt är bajs.
Signe-bajs.

När vi kommer hem igen så lägger jag mig bredvid Jerry igen och ger honom en puss. Oftast på kinden eller hakan. Jag älskar hans haka. Den orakade hakan är bäst. Sen är han så söt när han sover. Han lägger en hand om mig och så somnar jag om.
En liten stund. Sen tycker jag det är frukost som står på schemat så då dukar vi upp det framför tvn.
Efter ett tag har jag planerat upp hela min dag och det är oftast inte en endaste liten lucka över som är oplanerad.

Men det enda som någorlunda likadant ut i mitt liv är just morgonrutinen. Så hur resten av mina dagar ser ut kan ni läsa om efterhand.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0