ready or not, here I come
Igårkväll när jag och Lina var och handlade så fick jag väldigt ont i magen. Det kändes sjukt konstigt och ja, obehagligt.
Huvudet är ju rätt så långt ner nu och det trycker på någon nerv ibland känns det som så det känns som man har en kniv mellan benen. Alltså ja. det går inte att förklara. Men ONT gör det. Det känns så nästan varje gång jag går. Att det liksom hugger till hela tiden neråt. det händer även när jag sitter eller ligger, men mest när jag går.
Så igår i affären, de huggen blandat med att få värsta magonten så ville jag inte va med mer. Jag ångrar liksom mig så fort det börjar göra ont.
När vi kom hem till Lina och jag satte mig i soffan så försvann det onda efter en stunds vila. (vilket det alltid gör vid vila vilket är tur för då är det inte dax än)
Men jag vet att jag inte kan ångra mig. Lite sent för det. Jag ser fram emot att gå över tiden, då jag inte anser mig själv redo för smärtan ännu. Jerry vill ju att den ska komma nu helst igår, men jag vill vänta. Hinna tänka mer på det. Jag har verkligen ignorerat den jävla förlossningen in i det sista.
Idag är det 16 dagar kvar till BF så jag har förhoppningsvis några veckor på mig att förbereda mig nu.
Antagligen kommer det sluta med att jag får panik i alla fall, även om jag förösker hålla mig lugn. Men det står i mitt förlossningsbrev (och det är väl typ den enda som står där i med) så de ska vara förberedda på det.
Huvudet är ju rätt så långt ner nu och det trycker på någon nerv ibland känns det som så det känns som man har en kniv mellan benen. Alltså ja. det går inte att förklara. Men ONT gör det. Det känns så nästan varje gång jag går. Att det liksom hugger till hela tiden neråt. det händer även när jag sitter eller ligger, men mest när jag går.
Så igår i affären, de huggen blandat med att få värsta magonten så ville jag inte va med mer. Jag ångrar liksom mig så fort det börjar göra ont.
När vi kom hem till Lina och jag satte mig i soffan så försvann det onda efter en stunds vila. (vilket det alltid gör vid vila vilket är tur för då är det inte dax än)
Men jag vet att jag inte kan ångra mig. Lite sent för det. Jag ser fram emot att gå över tiden, då jag inte anser mig själv redo för smärtan ännu. Jerry vill ju att den ska komma nu helst igår, men jag vill vänta. Hinna tänka mer på det. Jag har verkligen ignorerat den jävla förlossningen in i det sista.
Idag är det 16 dagar kvar till BF så jag har förhoppningsvis några veckor på mig att förbereda mig nu.
Antagligen kommer det sluta med att jag får panik i alla fall, även om jag förösker hålla mig lugn. Men det står i mitt förlossningsbrev (och det är väl typ den enda som står där i med) så de ska vara förberedda på det.
Kommentarer
Trackback
