updatering

Jag har fått en kommentar av Sanna som tyder på att jag inte skriver så mycket.

Nej. Det är ju helt sant.. Jag har påbörjat många inlägg men just nu är jag mest less och trött på att vara gravid så det blir liksom inget att blogga om.
Jag vill inte tänka på graviditeten. Jag ägnar den sista tiden åt att njuta av tvåsamheten i vårt förhållande.

Idag har vi renoverat sovrummet. Bebisens säng är ihopbyggd och bäddad.

Vi har massa massa småsaker vi måste inhandla innan bebis kommer och skötbordet ska hängas upp. Det ska göras fort fort så att det blir klart så jag kan tänka på annat.

Idag är det 24 dagar kvar till 12 april.

Jag längtar ihjäl mig till bebis kommer ut, missförstå mig inte. Men man inser liksom också nu att jag och Jerry inte har så många dagar kvar då det bara är vi.

Jag börjar bli väldigt nervös och vill inte alls föda och ha ont. Ja man har ju fått några sammandragningar som har gjort väldans ont den sista tiden. Och så vet man liksom om att det "bara är förvärkar" eller vad man säger och de riktiga värkarna är tusen gånger värre.
Meen.. det är tråkigt att va gravid. riktigt tråkigt. Så ändå är jag glad att det "snart" är över.

Så nej. Ingen bebis på väg ännu iaf. Har iofs hört att supermånen inatt ska kunna sätta igång nåt.. men sånt där skit ska man inte tro på.

Jag har dessutom ett dop att gå på imorgon, det är i Ystad så jag har ingen tid med att föda.

Ja där ser ni.. absolut inget skoj har ja att komma med :)


hejdå



Kommentarer
Postat av: Jessica

Det där med att inte veta om det det satt igång eller "bara" är förvärkar:

Jag frågade alla som fött, BM och mamma om hur jag VET att det är igång. Alla svarade samma sak: du känner det. Det var det svaret jag inte ville ha. Jag ville veta HUR det kändes. Så att jag liksom visste. Men alla svarade då igen - du känner det. Frustrerad eller vad... Men nu måste jag säga samma sak till dig. Du känner det. Svaret är det dummaste och elakaste egentligen när man tänker efter. För det ger inget svar, MEN du känner verkligen skillnaden på en förvärk, sammandragning och när det verkligen sätter igång. Jag kände det på första värken. Och blev både glad, förväntasnfull och rädd förstås. För huhhh - nu ska jag ha mitt livs träningspass med smärta! Men åhhh - smärtan är såååå värt det hela!! Ring om det är nåt! Så håll ut och njut av dopet!

Kram

2011-03-20 @ 10:28:08
URL: http://krankenschwester.blogg.se/eufori
Postat av: Sanna

Kul med lite uppdatering :P

Förstår att du börjar bli trött på det nu, 9 månader är låååååång väntan. Men nu är det inte många dagar kvar. :)

Heja heja MALIN och bebis :P

2011-03-20 @ 10:50:05
URL: http://sixbo.blogg.se/
Postat av: sanna

Kan man inte få se en bild på ert sovrum??? nyfiken på hur det blev ju...

2011-03-21 @ 12:44:49
URL: http://sixbo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0