Inlägg nummer 1

Första tiden så trodde jag att du skulle lämna oss. Jag ville inte vara glad för att sen bli ledsen för att du försvann.
Det var jobbigt. Jag ville inte att någon skulle veta så jag väntade och väntade med att berätta om att du skulle komma till världen.

Det gick så långt att jag inte ens hann berättade det för morfar. Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket och det gör ont i mig när jag inser att jag faktiskt hade hur många bra chanser som helst att berätta för honom.

Men han vet ändå. Det är jag säker på. Det måste vara så.  Han hade blivit en underbar gammelmorfar. Han är en underbar morfar och människa så något annat hade inte varit möjligt.

Du kommer att få en underbar gammelmormor. Hon är också en av de finaste människorna som finns runt om mig. Jag är så glad att hon finns.

Det finns massa av människor som kommer tycka om dig.

nu tror jag inte att du ska lämna oss längre. Jag är fortfarande orolig och drömmer många hemska drömmar, men du får mig att bli tjock och jag känner hur du sparkar. Jag vet att du lever och vad de kunde se så mår du bra.

De sa att du var en ovanligt aktiv bebis. Du låg inte stilla en sekund på RUL. Jerry och jag bara skrattade och vi tyckte du var så himla rolig.

I början tyckte jag det kändes väldigt konstigt att något rörde sig i magen. Som det var en liten alien eller något som fanns där.
Tiden gick och mer och mer fick jag känslan av att det faktiskt är en individ som finns där i. Jag kan inte styra vad du gör. Du sparkar när du vill, sover när du vill och det börja komma upp för mig att jag faktiskt ska få en bebis.

Men jag gillar inte att vara gravid. Jag har inte mått så här dåligt någonsin. De första 4 månaderna mådde jag illa hela tiden och kräktes. Jag hatar att kräkas. Sen gick det över till att jag bara mådde illa och kräktes när jag jobbade natt. Sen var man trött. Hela tiden.
Nu mår jag inte illa. Jag är bara trött. Men för någon vecka sen fick jag bekräftat att jag hade foglossning.

Det (förutom att kräkas mycket) var något jag verkligen inte ville ha. Men sjukgymnasten var duktig och visade mig hur jag kunde undvika att få ont så nu går det att leva med.
Men det går ju inte att motverka helt.

Min syster (din moster) kom med en present. Ett foglossningsbälte eller vad det hette. Jag har inte använt det ännu. men det kommer säkert en dag då jag behöver.

Idag är jag i vecka 23 idag. (22+1)



Det är nedräkning. Det är närmre till BF än vad det är bakåt. Härligt. Det ska bli skönt att ha det gjort.

Nu har detta blivit ett väldigt långt första inlägg. Och jag känner hur du buffar i magen. Så godmorgon på dig.



Kommentarer
Postat av: vicky

Så fint skrivet hihi..intressant:) din bebis kommer att få d bra:) puss

2010-12-09 @ 12:02:12
Postat av: Sanna

Åhhh, jag blir så avis när jag läser detta inlägget.

2010-12-09 @ 16:04:29
URL: http://sixbo.blogg.se/
Postat av: Ninisen

Men MAAALIN, inte har du berättat att ni tillverkade underverket på MIN födelsedag :) Jag känner mig smickrad hehehe :P

Mycket fint skrivet förresten

2010-12-14 @ 21:16:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0