det där om att sluta röka...

Jag har inte rökt sedan den 6 augusti. Jag rökte min sista cigg den dagen. I alla fall för en obestämd framtid.

Tanken "någongång i framtiden kan jag få lov att röka en cigarett om jag vill" har hjälpt mig de få gånger jag har känt mig sugen och velat ha.

För det bli sju resor värre när man tänker att man aldrig någonsin mer ska röka.


Jag har slutat några gånger innan men inte kunnat hålla upp mer än två tre veckor. Men den gången jag slutade för mig själv. För att spara pengar. Då lyckades jag hålla upp längre än så.

Så tog jag en dag i taget. Första dagarna tog jag nog bara några timmar i taget.

När jag vaknade på morgonen bestämde jag mig för att jag inte skulle röka fram till lunch. När lunchen kom så tänkte jag att jag kan lika gärna vänta med att röka fram tills jag slutat. Sen dagen efter så visste man att man klarade en hel dag utan att röka så då förlängde man.

Jag ska inte röka på hela dagen men imorgon får jag röka om jag vill

Man insåg igen att man kunde vara utan cigaretter och hur stark man egentligen var. Men jag hade alltid en cigarett till hands. För mig fungerar det inte att att tänka "Aldrig mer en cigarett". Utan jag fick lov att röka den där cigaretten när jag hade klarat mitt mål att vara rökfri den tiden jag satte upp.

En dag kom, och jag tände den torra cigaretten som låg ensam kvar i asken. Det hade gått några månader sen sist men jag mindes ändå hur man gjorde. Det är som att cykla. Den dagen var jag väldigt arg och det är så dumt, men lätt att trösta sig med en cigarett.

Det är fördjävligt det där.

Sen började jag röka igen men lovade mig själv att den dagen jag blev med barn skulle jag lägga av. Helt. Utan bekymmer.

Den 6 augusti gjorde jag ett positivt grav.test och jag har inte rökt en cigg sen dess. Jag har heller inte behövt ta en dag i taget eftersom för mig har det varit lätt.
Jag har inte velat röka. Ibland har jag känt att det skulle varit gott, ibland drömmer jag att jag röker ett helt paket och ibland blir jag sugen när jag ser personer på tvn röka.
Men jag har aldrig känt att jag behöver ta en cigarett. Och så fort jag har känt lukten av någon som rökt så har jag tyckt att det stinker skit.

Men i mitt huvud. Långt bak så finns den där frasen: "Någon gång i framtiden kan du få lov att röka en cigarett om du vill".

För det kommer att komma en dag då min rökning inte påverkar barnet så direkt genom att den ligger i magen och växer eller behöver sin mat från mig. Det kommer komma en tid då jag kan gå långt bort och röka utan att den påverkas. Jag kommer att kunna gå ut på krogen och dricka ett glas vin och ja.. Ni förstår. Vill jag då röka så får jag det. Just nu.

När den dagen kommer kanske jag inte känner behov av att röka då heller, men det är svårt att veta. För jag tror att man alltid är rökare även om man slutat. Precis som en alkoholist alltid är en alkoholist.

Hade jag vetat hur stark man var tvungen till att vara för att sluta röka, skulle jag aldrig någonsin börjat.

Först är man svag och kan inte stå emot frestelsen att prova det spännande, det nya. Sen krävs det en massa styrka som man uppenbarligen inte har för att sluta. Det är så dumt.

Jag lovar er alla. Det är nog fan så mycket bättre att stå emot frestelsen innan man ens e fast. DÅ krävs det inte ens hälften så mycket styrka som det krävs att sluta efter 10, 20, 30, 40 eller 50 år osv.



Kommentarer
Postat av: Sanna

Heja Malin, du är bäst. Mycket bra skrivet.

2010-11-25 @ 07:25:46
URL: http://sixbo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0